Det gick sådär i början... men efter en timme så kunde man ta sig fram....
inget gnäll trots ömmande bak.
Även Kenny ramlade i början ;o)...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Familjen Håkanssons egna dagbok/traggbok/hemsida/blogg/whatever...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar